Nästa fredag klockan ett så ska jag på begravning... Jag tycker att det är så jobbig att ta farväl när någon mkt nära går bort , men så är det ju alltid. Jag önskar att man kunde slippa allt tråkigt i livet men det är ju omöjligt ...

Jag läste en liten bok som heter "Livets sista stund" där stod det en sak som jag tyckte stämde ganska bra och det var väldigt fint skrivet .

"Tänk dig att du står vid havsstranden en sommarkväll och ser ett vackert fartyg som förbereds för avfärd. Seglen hissas. När kvällsbristen kommer fylls seglen och båten glider ut på det öppna havet. Du följer den med blicken när den far mot horisonten. Då hör du att någon vid din sida säger "nu har hon lämnat oss"

Lämnat oss för vad? Detta att hon blivit allt mindre och till slut försvunnit är ju bara som du ser det. I själva verket är hon ju lika stor och vacker som när hon låg vid stranden! Just när du hör rösten som säger att hon har lämnat oss, finns det kanske någon på en annan strand som ser henne dyka upp vid horisonten, någon som väntar på att få ta emot just henne när hon når sin nya hamn."