jag är en ganska komplicerad person... Jag försöker komma undan allvarliga diskussionen genom att vara oseriös eller skämta bort allt. För jag har fått för mig att livet är mycket lättare om man är glad hela tiden och aldrig visar att man är ledsen fast man är det. Men inte vet jag om det är så himla mycket bättre. Däremot att prata med andra personer om deras problem är mycket lättare än att prata om mina egna, för gör jag det så får jag all uppmärksamhet och jag vill egentligen bara sitta i ett hörn och lyssna på vad andra har att säga.
Att folk vet vad jag heter och vem jag är räcker gott och väl för mig för då känner jag att jag finns!
Jag måste bara få säga nått som jag har sagt till många att dom ska göra . När man lämnar huset så ska man lämna alla sina problem hemma och inte ta med dom ut sen när man kommer hem så tar men itu med dom, om det går. Klarar man det så får man iaf en utekväll eller semester eller vad man nu lämnar huset för utan att behöva tänka på allt. Sen är det också så att tiden läker alla sår, å det gör den faktiskt!



♥
det där att jag är snäll hela tiden, gör aldrig nått dumt, hjälper till när det behövs och ändå får ta all skit!... Det är nått jag verkligen inte förstår...

Om ni nu ville veta alltså ;) haha .